Behöver hjälp!

[Jeanette]

Hej! Jag har Zero som är drygt nio månader. Han har hela tiden varit världens snällaste och mest positiva hund. Nu är han helt klart i puberteten och han har börjat testa mig rejält. Det senaste - och det jag verkligen behöver tips och hjälp med - är att han har börjat ge sig på mig när vi är ute. Han biter i mina vantar, i min jacka, i kopplet och hoppar upp på mig. Han biter aldrig i mig vill jag vara noga med att påpeka. Han skäller även och låter (typ oaoaoaoaw). Inte morr utan mer "prat". Jag har försökt allt känns det som. Jag har blivit riktigt arg och lagt ner honom. Jag har satt honom ner och ignorerat honom tills han lägger av. Jag har försökt vara lugn och behärskad. Men ingenting fungerar. Det känns som att det eskalerar och det är svårt att hantera.

Jag har försökt fundera ut vad det beror på och kanske är jag för mesig med honom i vissa lägen. När han går ut med min man är han som en ängel... Han har inte alls samma respekt för mig. Just nu känner jag mig helt vilse och självförtroendet sjunker rejält. Vi har just varit ute och han betedde sig jätteilla. Två äldre damer blev helt förskräckta och trodde först att jag blev attackerad och sen att jag gjorde honom illa.  Jag bryr mig inte jättemycket om vad folk tycker men det är klart att man blir påverkad av att folk reagerar.

Jag vill försöka göra vad som är rätt. Hoppas någon här har tips eller åsikter.
/Jeanette

[Sara]

Jobbigt sånt där... Jag har en kompis som har precis samma problem med sin rottis-korsning. Hennes sambo har inga som helst problem när dom är ute, men med henne är det bara jävelskap. Tiken som är tre år beter sig precis som din. Biter i kopplet, "morrar", har dragkamp och lyssnar inte för fem öre på vad matte säger.
Jag tror helt klart att det är ett ledarskaps-problem, men hur du ska lösa det har jag tyvärr inga konkreta svar på. Han respekterar dig säkert inte på samma sätt som han respekterar din sambo och han tar förmodligen inte dina tillsägelser på allvar. Förmodligen ruskar han på sig lite och sen är han herre på täppan igen...
På nåt sätt måste du komma åt hans hjärna. Fysisk korrigering tror jag inte hjälper i det här läget. Jag skulle nog försöka hitta en duktig privatinstruktör om jag var du... Dock ingen klicker-tränare. Sånt har en tendens att stressa upp en hormonstinn flatte-hjärna ännu mer... 

Hoppas verkligen att du hittar nån som kan hjälpa dig. Sånt här är himla jobbigt...

/Sara

[Jeanette]

Jag tror att du har helt rätt att det är ledarskapsproblem. Det känns precis så som du säger att han inte respekterar mig på samma sätt. Jag har varit i kontakt med en person som är insatt i ledarskap och som givit mig en hel del tips. Bland annat att jag ska tänka på att "leda" i alla sammanhang, inte bara vid promenader och liknande. Även att vara övertydlig och extremt konsekvent. Samtidigt inte glömma att vara mycket positiv och berömmande när han är duktig. En bra ledare ger ju även beröm!

Jag började på en kurs i vardagslydnad förra veckan och har träff ikväll. Tänkte prata med kursledaren och se om hon kan rekommendera något mer. Hon har kanske kontakter med ev privatinstruktör också. Det kändes som ett bra tips.

Tack snälla för dina råd! Det känns mycket mycket bättre nu när jag fått ur mig allt och fått lite nya tips och verktyg. Jag SKA se till att det blir bra igen!   
/jeanette

[idamaria]

Jag har, tyvärr, EXAKT samma problem, min flathane  Skuggan som nu snart blir 1 år beter sig precis som du beskriver att din hund gör. Och precis som i din situation så är det så att när min sambo är ute med honom så går det hur bra som helst, och gör skuggan en ansats till att börja bita i kopplet/vanten så räcker det med en kort tillsägelse från min sambo så ger han sig. Han har helt enkelt inte samma respekt för mig, vilket jag tror beror på att min sambo är en mycket lugnare ledartyp än mig, och att han är mer konsekvent...jag tror att jag, som du också skriver, är för mesig eller förhandlingsbar...Jag börjar lessna rejält på det här, för det har hållit i sig ett bra tag nu, och jag har försökt ALLT. Jag försöker vara lugn och bestämd, men ibland är det svårt att helt enkelt inte bli förbannad, men det får förödande konsekvenser när jag blir arg för då blir skuggan sju gånger värre...

Har du fått några konkreta tips som du kan dela med dig av? Det låter rimligt som du skrev att det gäller att vara konsekvent i alla situationer, någon som leder hunden dygnet runt. Det knepiga är ju att under och efter en sån där kaosartad promenad är man fylld av frustration vilket hunden känner av, man signalerar ju bara svaghet...ibland gruvar jag mig till och med för att gå ut med honom,och då känner han reav redan INNAN  vi går ut att jag är en svag person.

Vad som funkar för mig ibland är att hela tiden vara uppmärksam på hunden och bryta beteendet när man så att säga ser på honom att han är på gång, att vara snabb som blixten med tillsägelsen. Det funkar som sagt alltid för sambon, men bara ibland för mig....Har det blivit bättre för dig?

mvh MARIA

[Jeanette]

Hej! Skönt att jag inte är ensam - även om det hade varit bättre om vi sluppit det båda två.  Det är lite bättre faktiskt. Jag har fått en del tips. Ett som har fungerat mycket bra har varit att försöka att "leda" hela tiden. Inte gulla och gosa FÖR mycket (det har jag gjort...), när han får mat får han vänta ett tag innan jag ger tillåtelse att äta, när vi går ut genom dörren får han sitta och vänta ett tag innan han får tillåtelse att gå. Ute har jag provat med att ignorera honom - det fungerar INTE alls på Zero... När det var riktigt jobbigt gruvade jag mig rejält för att ens gå ut med honom. Då fick jag tipset av min man att ladda rejält inför promenaden och gå ut "som en ledare". Bråkar han sätter jag honom ner och han får vänta tills han får tillåtelse att gå vidare. Missköter han sig ändå vänder jag helt enkelt och går hem igen. Allt för att klara av det själv. Från början blev det korta men fler promenader. Det hjälpte faktiskt och nu går vi längre promenader igen. Han har fortfarande dåliga dagar och då gör jag likadant igen - korta men fler promenader. Allt för att orka med att vara konsekvent.

Jag har börjat med skvallerträning och det har också hjälpt vår relation. Du vet säkert redan vad det är. Man tränar hunden att "tala om" när den ser en annan hund. Idag är Zero mycket uppmärksam på andra hundar och även på mig för han vet att det finns köttbullar i fickan!

Jag känner mig mycket mer optimistisk idag. Hoppas att något av detta ger dig något att jobba med. Du får jättegärna skriva till mig privat om du vill. Alltid kul med nya kontakter i samma situtation.
kram /jeanette

[idamaria]

Hej igen,

Skönt att det blivit bättre för dig! För egen del så har det, äntligen, också blivit stor skillnad! Plötsligt börjar all koppelträning ge resultat, när jag nästan hade gett upp... Det händer fortfarande att han får ett av sina ryck, men det händer mycket mer sällan och när jag väl säger åt honom så lyssnar han bättre. Kanske har det också att göra med att den värsta hormonperioden lagt sig för ett tag, men jag har också lyckats hitta ett bättre lugn när jag tillrättavisar honom, är mer bestämd nu, snarare än arg och irriterad som jag blev förut. Skvallerträning vet jag inte vad det är, ska kolla upp det, han stressar lätt upp sig när vi träffar andra hundar...Det jag försöker göra nu är att få hans uppmärksamhet med rösten och genom att peta honom i sidan när jag märker att han nästan glömmer att jag finns om han ser en annan vovve. Men det funkar inte alltid...

Ja, det är bra att höra att man inte är ensam, skuggan är vår första hund och ett tag där blev jag nästan lite paranoid och funderade på om det var nåt fel på honom eftersom han kunde flippa ur sådär på promenaderna:) Men så lär man sig att allt så gott som alla problem har att göra med ledarskapet, så man lär sig ju enormt mycket om sig själv genom att ha hund!

Jag har nog fortfarande lite att jobba på där. Att låta honom vänta på varsågod vid matskålen och dörren har vi alltid kört. Men jag måste nog bli mer konsekvent med annat, som att han ska sitta fint och vänta medan jag klär på mig ytterkläderna (nu stressar han och ska pussas och trampar runt och försöker ta kopplet...) och att när jag sagt "gå på plats" så är det hans plats som gäller och ingenting annat,och då måste han ligga där tills jag säger något annat. Och att han BARA får komma upp i sängen om jag säger "varsågod". Jag har slarvat lite med konsekvensen på de sakerna medan sambon är väldigt konsekvent, och därför ser hunden förmodligen honom som ledaren. Så där måste jag ta igen! Det är en ständig prövning att ha hund:) Men såklart helt underbart samtidigt, särskilt när man har en sådan glad och kärleksfull hund som en flat är, man får ju tillbaka så enormt mycket!


Lycka till i fortsättningen! Jag kikar in här då och då så skriv gärna om era framsteg!

/Maria